Sunday, May 20, 2018
Från Eddan till UNESCO
Från Eddan till UNESCO
Författarcentrum 50 år - jubieumsartikel, publicerad i FC -webbtidning Skrået augusti 2017.
Det runda bordet:
Som en inledning till veckans personalmöte öppnar jag Den poetiska Eddan och läser högt för hela gänget på Författarcentrum Västs kansli. Varje måndagsmorgon. Kanske ber jag någon i personalgruppen eller vice ordförande att läsa en svensk tolkning innan jag kommer med min lite halvmoderna isländska variant. Mitt modersmål är ett måste i detta sammanhang, tycker jag, det sägs vara närmare det ursprungliga språket. 
”Isländskan är vårt latin” hör jag ibland. En kort högläsning har alltså blivit återkommande ritual för att samlas inför veckans praktiska uppgifter. En enkel strof, gärna i ett par olika varianter. Sedan början av året har det varit Völuspá, eller Völvans spådom. Innan dess var det valda strofer från Hávamál, Den högas tal. Men det kändes lite väl moraliserande, som om Odin var ständigt missnöjd med oss, jag började känna mig elak och oklok så det fick bli Eddan från början: en spåkvinnas röst; en ny värld. Lars Lönnroths suveräna nyöversättning (Atlantis 2016) är en gudabenådad gåva i detta sammanhang.
”Isländskan är vårt latin” hör jag ibland. En kort högläsning har alltså blivit återkommande ritual för att samlas inför veckans praktiska uppgifter. En enkel strof, gärna i ett par olika varianter. Sedan början av året har det varit Völuspá, eller Völvans spådom. Innan dess var det valda strofer från Hávamál, Den högas tal. Men det kändes lite väl moraliserande, som om Odin var ständigt missnöjd med oss, jag började känna mig elak och oklok så det fick bli Eddan från början: en spåkvinnas röst; en ny värld. Lars Lönnroths suveräna nyöversättning (Atlantis 2016) är en gudabenådad gåva i detta sammanhang.
Vi har ett runt bord på Författarcentrum Västs kansli, som av någon anledning alltid är lagom stort för veckans första möte, för personalrundan. Det passar perfekt för upp till nio personer och är vi tio passar det också. Hellre sitta trångt än fyrkantigt. Alla har ett innerligt litterärt intresse och med ett enda undantag består personalgruppen av just poeter och prosaförfattare, som jobbar deltid med: ”att skapa vidgade kontakter mellan författarna och andra människor, att föra ut litteraturen i samhället, att motverka kommersialiseringen av litteraturen och att slå vakt om åsikts- och yttrandefriheten”. En gemensam målsättning inom riksorganisationen är även att: ”Författarcentrum skall verka för nordisk och internationell samverkan …” Där kan vi bara bli bättre. Hitta olika utblickar och inblickar.
Inte värre än verkligheten:
Jag gillar att tänka på hur den poetiska Eddans poesi har vuxit fram tack vare olika anonyma poeter; levt genom muntligt framförande, texter som sjungits, för sedan att skrivas ner och bli en del av det gemensamma nordiska arvet via handskriften Codex Regius. Och vilken tur att norrmännen utvandrade till Island! Att de tog sig tid, under 1200-talet, att skriva ner den på ett språk som inte haft så bråttom med att förändra sig på en relativt isolerad ö. Den poetiska Eddan byggd på handskrivna manus har blivit en av Nordens största kulturskatter.
Völuspá bör med sina drygt 60 strofer räcka genom hela Författarcentrums jubileumsår 2017. Ibland är det en skön och berikande läsning, ibland svårbegriplig och ibland brutal. Då blir jag lätt fördomsfull, värsta kiosklitteraturen tänker jag när det handlar om mordvargar och förförare, och att draken vid Yggldrasils rot suger ”dödingars lik”. Men när jag uttrycker min fasa och mina försök till distans då förklarar ekonomen mittemot mig: Det är inte värre än verkligheten, det vi läser i tidningarna nu för tiden. Så är det.
Vad betyder namnet Göta älv?
Alldeles oväntat får jag den frågan från en författare i Albanien, mitt i midsommarhettan strax utanför Tirana. Och då jag alltid gillat namnet Gauti och allt som har med Gauta att göra gör frågan mig glad. Jag tänker Gautelfr och jag tänker Gautar och Svíar som det hette vid forntidens slut, då Götar och Svear hade var sitt rike … Att jag hittat hem i Göteborg vid Göta älv har förstås med berättelser och namn att göra. Att Odin fick en son kallad Göte hör också till svaret om vi vill.
Upprepade gånger har jag varit vittne till en klagosång kring det runda bordet på Författarcentrum Västs kansli, vad gäller den låga status som litteraturen ofta verkar ha inom kulturpolitiken i Göteborg och Västra Götalandsregionen. När det kommer till fördelning av pengar till kulturen verkar det glömmas ibland hur grundläggande ordkonsten är även för de andra konstarterna. Och förstås för demokratin och kulturen i stort. Att författarnas villkor är värda att ta sig an. En dag avslöjade jag min dröm för rundan: Jag vet vad vi gör; vi ska se till att Göteborg blir en UNESCO’s City of Literature.
Det var ett bra tag sen. Då fanns det fortfarande bara fem städer i världen med titeln UNESCO’s City of Literature. ”Javisst, bra idé!” var reaktionen. Men hur kan en idé bli så levande och viktig för stadens kulturnämnd att den verkligen beslutar att satsa?
– Jag talar med regionen, sa dåvarande ordföranden Carl Forsberg.
– Du får skapa en grupp, sa chefen för Göteborgs Stadsbibliotek, Christina Persson, när jag viskade min dröm i hennes öra vid invigningen av Göteborgs Litteraturhus i det sagolika Lagerhuset vid Göta älv.
Min förebild var från början Reykjavík, den första icke engelskspråkiga staden vars ansökan blev godkänd år 2011. Jag häpnade när jag såg att de börjat kalla sig Reykjavik, UNESCO’s City of Literature, och tänkte: så typiskt isländskt detta storhetsvansinne. Men så småningom insåg jag vilket engagemang och arbete som låg bakom. I dag har Författarcentrum Väst inlett samarbete med Litteraturstaden Reykjavik, där två personer jobbar på heltid med litterära projekt. De sitter på stadens moderna rådhus vid Tjörnin, den centrala stadssjön. Där läshästen Sleipnir står och hänger på översta trappsteget.
De tar sig av fristadsförfattarna. Och nätverkar med UNESCO’s litteraturstäder i fem världsdelar, lika väl som med ungefär alla litterera aktörer på hemmaplan. Gör film där författaren Pétur Gunnarsson berättar hur hans hemstad bokstavligen består av Litteratur. De samarbetar om internationella författarutbyten och tog sig exempelvis nyligen an en lång rad internationella SLAM poeter i alla åldrar som bjöds på turné.
Litteraturstaden Göteborg:
Frågan kvarstår: när kommer stadens politiker att bestämma sig för att satsa på en ansökan. Fast det känns som vi närmar oss svaret. ”Vi” i detta sammanhang är bland annat författarna i Författarcentrums styrelse och kanslipersonal, samt några bland dem som jobbar med kultur och jämlikhetsfrågor inom Göteborgs stad. Sedan december 2016 har vi haft några solskensmöten, då vi tillåter oss att blicka framåt. Och ställa frågor till Litteraturens Rum. Var finns de rummen? Syns de? Hur visar sig det immateriella arvet – det uttryckande ordet i staden:; den talade litteraturen, på teatern – poetry slam – bildkonst som berättar; bilden som text? Läsandet?
Göteborgsposten inledde på försommaren en artikelserie under titeln Litteraturstaden Göteborg, av olika författare och med olika vinklar, som sammanfattningsvis bekräftar att Göteborg har mycket att bjuda på som gör det värt att lyfta fram staden i internationella sammanhang.
”Åsikterna om Göteborg som litteraturstad är många också bland författarna. Men den som vill kan hur som helst gå på flera litteratursamtal i veckan här. Och att initiativ som Scener & Samtal och Bokmassan – som båda hålls parallellt med årets bokmässa – kan mobiliseras med kort varsel, antyder att litteraturstaden Göteborg rymmer en potential som kan överraska.” skrev Martin Engberg i sin artikel i denna serie.
Göteborg kan självklart inte mäta sig med Stockholm när det kommer till bokutgivning, ej heller antalet prisbelönade författare, eller författare som lyfts fram via tv-program som Babel. Och Svenska Akademien flyttade aldrig hit, förutom en gång i fantasin p.g. av ett lyckat första aprilskämt.
Men Göteborg har numera sitt Litteraturhus, Textival, Merci Poesi, Forum för poesi och prosa, Författarcentrum Väst, ett prisat Stadsbibliotek med omfattande litteraturprogram. Ord & Bild och Glänta. Ett PEN Center. Universitetsutbildningen Litterär gestaltning. Vi har Politisk Poesifestival och Poesiwerken som arrangerar Klubb LäsBar ungefär en gång i månaden. Vi har Clandestino festivalen med Creative Readings by Newcomers och sedan länge Göteborgs Poesifestival. Det finns gott om läs- och skrivfrämjande projekt; det finns grupper och individer som experimenterar med litterära former, jobbar gränsöverskridande på olika sätt, bl.a. med poesiperformance.Experiment och lust på små scener är rubriken när Louise Halvardsson – författare och medlem i FCV:s styrelse – i sin artikel om Litteraturstaden Göteborg, visar vägen till alternativkulturen, där det skrivna och talade ordet lätt går etablissemanget förbi. Experimenten sker på små arenor, varar några månader och försvinner för att övergå i något nytt, påminner hon oss om, liksom att alldeles nyligen bjöd poeten Mauritz Tistelö på ett performance utanför Kulturtemplet på Gråberget i Majorna. ”Han tog med sig två frivilliga och klättrade upp i ett träd för att läsa dikter” skriver Louise som också berättar hur hon blev kompad av en kaktus under sin diktuppläsning på Källarkultur på Fjärde Långgatan i juni. Helt spontant då ”taggarna var tillräckligt vassa för att skapa ljud”.
I dag har UNESCO’s Cities of Literature hunnit bli 20 städer i runt om i världen, Europa, Amerika, Australien, Asien och New Zealand. Reykjavik är den enda i Norden, men vår skandinaviska grannstad Lillehammer har sökt i år, med allt vad det innebär av projektplanering; minst fyra år framåt, långsiktiga program med hållbarhet och jämlikhet på agendan.
Den dag när Göteborgs kulturnämnd inser vilket lyft det kunde vara för hela stadens kulturliv att nätverka och målmedvetet samarbeta med andra litteraturstäder i världen, det blir en solskensdag, vare sig det regnar eller blåser typiska västkustvindar.
Kristín Bjarnadóttir är poet och essäist; hon är ordförandei Författarcentrum Väst sedan våren 2017.
Tidigare var hon vice ordförande i fem år.
Tidigare var hon vice ordförande i fem år.
*
* Unesco står för United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation. Det inrättades 1946 för att arbeta för fred och säkerhet genom samarbete mellan länderna inom utbildning, vetenskap och kultur och ökad respekt för rättvisa, mänskliga rättigheter och frihet för alla människor utan hänsyn till ras, kön eller religion. Unesco har 191 medlemsländer. Sverige blev medlem 1951. Unesco är en mellanstatlig organisation för samarbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation.
”Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen. ” står det i Unescos stadgar.
UNESCOS Cities of Literature ingår i det nätverk av Kreativa Städer som inkluderar 7 områden: Design, Craft and Folkart, Literature, Media Arts, Music, Film, Gastronomy.
Sverige och Norge har var sin stad som ingår i nätverket: Östersund och Bergen inom Gastronomy. Lillehammer har sökt inom litteratur, men tills vidare är Reykjavik ensamt i Norden inom litteraturstädernas nätverk som i övrigt består av Edinburgh, Melbourne, Iowa City, Dublin, Norwich, Krakow, Dunedin, Prague, Heidelberg, Granada, Ulyanovsk, Baghdad, Tartu, Lviv, Ljubljana, Barcelona, Nottingham, Óbidos och Montevideo.
// posted by Kristín Bjarnadóttir @ 6:34 AM 
